Tiden då han bara var den där underbara runda stora goa nallen är nu över, och verkligheten med Fertil (mycket Fertil) Hane möter mig som en kalldusch.
Jag är inte dum, jag har verkligen varit tacksam och medveten om att jag har haft otrolig tur med min 2,5-åriga hane då han inte strilat förut. Det var bara det lilla problemet att han inte heller parade husets honor, bara andras...
Nu när han verkligen råmar ut sin manlighet och vandrar runt som en osalig ande, så ser mina honor på honom med lätt oförstående blickar: "Du ville minsann inte när vi ville, tror du verkligen att vi...nu?? Aldrig, glöm det!"
Åtminstone så tror jag att de tänker så.
Något måste göras åt denna situation, så mycket vet jag. Janne muttrar om att Boris dagar med kulor är räknade, jag skurar för glatta livet och flänger sniffandes runt i alla rum för att alltid ligga steget före husse med att upptäcka nya stril-fynd.
Så nu sitter han i karantän, jag som alltid svurit på att jag aldrig skulle ha en fertil hane sittandes i eget rum har nu min egen rundbulle i fångenskap, utestängd från övriga familjen.
Nåja, det blir inte långvarigt.
Jag skulle bara vilja ha åtminstone en kull var på mina honor efter honom! Om jag bara fick en önskan uppfylld just nu så skulle det vara att dom började löpa så jag fick släppa in dem till Boris. Men det kommer nog inte att ske.... :(
Någon som vill låna hem en pissnisse ett tag?
