Revirmarkering i sängen och HD

Nu är det alldeles för länge sedan jag uppdaterade bloggen.
Mycket har hänt, och tyvärr inte av det positiva slaget precis. Det började ju redan med bråket mellan mina kastrathanar som ju resulterade i två omplaceringar, men eländet slutade inte där.
När det blev lugnt bland hanarna så tog honorna vid, någon av mina tre tjejer markerade i husets sängar...
Jag vill helst inte tänka på tiden som följde. Först urskilja vem av damerna som var den skyldiga, och framförallt tvätta, tvätta, tvätta. För dörrarna som skulle hållas stängda pga detta kissande på fel ställe glömdes öppna, katterna fick inte tillgång till kattluckan och rastgården då dörren var stängd, alla var irriterade och allt blev kaos!
Kanske mest i mig.
Det var Freja, min äldsta hona som markerade. Felliway och kastrering hjälpte inte, och då hon haft problem med svullna ben och lymfkörtlar länge så tog vi det tunga beslutet att låta henne somna in. Kanske ett beslut som jag känner var fel, för bekymren slutade inte här, åh nej!
En av de andra två damerna beslöt sig för att ta över rollen som den markerande matronan i huset, nämligen Askan.
Hon och Lovis är inte de bästa vännerna, tanken jag har är att Askan ska få en sista kull nu i vår innan jag kastrerar henne.
Så just nu har vi presenningar över sängarna, och Askan får sova i eget rum på nätterna...

Det andra tråkiga som hänt är att Bowie, som jag sålt till Mondame's i Norge, har visat sig ha grava höftledsfel. Detta kom som en riktig kalldusch eftersom jag inte kollat höfterna på mina avelsdjur. Ett tråkigt sätt att vakna upp och inse att detta måste jag bara göra i fortsättningen. Man har inga garantier fullt ut trots att man kollar, men då har man i alla fall gjort vad man kunnat, precis som med HCM.
Tjejerna är nu röntgade, Askan (mor till den drabbade kattungen) är fri, men Lovis (äldre helsyster till Bowie) hade normal/grad 2.

Så Lovis blir kastrat här framöver, tyvärr, för den katten tycker jag så otroligt mycket om! Både utseendet men framför allt temperamentet.
Jag stod länge och funderade på hur jag skulle göra. Lägga ner min uppfödning eller ta nya tag och köpa in nytt blod.
Beslutet är att jag fortsätter ett tag till. Skam den som ger sig, jag älskar allt detta runt omkring uppfödningen! Trots att man kan åka på riktiga käftsmällar när det gäller hälsa och även sämjan i kattgruppen, precis som jag gjort, så är det så mycket annat jag inte vill vara utan.

Askan ska som sagt få en kull till, så jag hoppas kunna spara en hona efter henne.
Sen kommer det att flytta in en liten bruntabbytjej från Finland i mitten av januari, Rhinstone's Nona. Så nu får jag äntligen tillbaka tabbymönstret som jag saknat så länge!
Och ja, en hane kanske också kommer att finnas här i framtiden, vem vet! :)
Här kommer lite bilder av min lilla tabbytjej <3

FI*Rhinestone's Nona

Lugn och ro...

Här hemma har det varit jobbigt och känslosamt en tid.
Problemen med kastrathanarna som inte kom överens bara eskalerade, och Bertil strilmarkerade friskt i hela huset. Förändringar och omplaceringar var tvunget att göras i katteriet, så mycket visste jag säkert, men hur jag skulle göra det och vem som skulle omplaceras?

Bertil skrek högst och kissade mest, men även Boris kunde strila om/när han släpptes ut i det övriga huset. Och stackars Boss... Han bara gömde sig bakom tv:n och i bokhyllan och morrade.
Men, Bertil är vår ögonsten, han är äldst av alla och husses alldeles speciella kompis. Han borde väl få slippa flytta.
Boss som är våran lilla harkrank, rädd för sin egen skugga? Nej han kan inte flytta...
Så lotten föll på vår älskade stora, goa nallebjörn Boris, som har flyttat till vad jag tror är världens bästa hem! :) Till Agnetha och Ivan Wikström i Piteå, och han ska så småningom få sällskap i sitt nya hem av sin son Dylan, "Sune".

Och Bertil har fått åka på semester tills kattungarna har flyttat, tänkte att det skulle vara bra för honom med lite lugn och ro ett tag, efter allt som har varit med kattslagsmål och bråk. Nu hinner kattungarna åka i väg och jag hinner skura bort lite Boris-lukt från huset. Jag hoppas innerligt att detta ska fungera och att allt ska bli som vanligt igen och att min räddningsplan kommer att gå i lås.

Både Bertil och Boris har varit några dagar i sina nya, respektive tillfälliga, hem, och det verkar gå bra. Inget kiss på fel ställe, och bara goa och mysiga kissar rapporteras det om. Skönt!

Kattungarna har nu tagit över hela huset och springer som virvelvindar genom rummen. Inte mycket rast och ro där inte!
Lille Jagger har nu blivit tingad, och det verkar som att han får ett superbra hem i Umeå hos Lenore!

Här kommer färska bilder på honom och hans syskon, 9,5 vecka gamla

                                       S*Razzlecat's Jagger, lilaspotted hane, Tingad                                                     

S*Razzlecat's Bowie, brunspotted hane, Tingad

S*Razzlecat's Marley, lilaspotted hane, Tingad

S*Razzlecat's Dylan, brunspotted, Tingad

S*Razzlecat's Madonna, chokladspotted, Tingad

Boris Supremechampion och bilder på kattungarna

I helgen åkte vi, några glada tjejer och sex katter, i väg till Sundsvall på kattutställning.
Vi hade en superkul helg, Tazzamores Timotej (Boris) tog sin Supreme-titel och blev NOM en dag trots avsaknaden av päls .Lilla Lovis fick jättefina bedömningar av sina domare, och som grädde på moset så fick jag ju träffa mina favorit brittmänniskor Eta och Kicki! :)

Så i dag fick jag äntligen några minuter över så jag kunde fota kattungarna också, kunde väl ha blivit lite bättre bilder, men så här blev dom:

S*Razzlecat's Legendkull

SRazzlecat's Madonna, chokladspotted hona, Reserverad

S*Razzlecat's Jagger, Lilaspotted hane, Till salu

S*Razzlecat's Dylan, brunspotted hane, Till Salu

S*Razzlecat's Marley, lilaspotted hane (reserverad)

S*Razzlecat's Bowie, brunspotted hane (reserverad)

Kullen en vecka, bilder och namn :)

Så har kattungarna hunnit bli drygt en vecka.
Alla fem växer och mår bra och alla följer sin viktkurva. Mamma Askans mat räcker till alla.


Nu har jag i lugn och ro kollat igenom könet på  alla ungarna, och resultatet blev:
Två lilaspottade hanar (en reserverad)
Två brunspotted hanar (en reserverad)
En chokladspotted tjej

Namn på de små... Ja, ni som känner mig vet ju att jag har en förkärlek till låtar, artister och film, så vi fortsätter väl  med det. Temat blir legender inom rock/pop:
Jagger, Marley, Dylan och Bowie blir namnen på hanarna, och tjejen får heta Madonna.


Jag vet att jag skrev att det inte blir några bilder förrän ungarna blivit lite större, men jag kunde inte hålla mig från kameran i dag. Så håll till godo med dessa bilder :)

 Liten Madonna...

Äntligen har ungarna kommit!

Oj, vilken jobbig vecka det var förra veckan...
Väntan på kattförlossning gav mig magkatarr de lux. Varje dag kontrollerades blivande kattmamman noga innan jag for på jobbet, sedan gick jag som på nålar hela dagen innan jag kunde skynda hem för att kolla läget igen.
Som tur var så skulle jag jobba eftermiddag på torsdagen, mitt pass skulle börja 12.
Jag märkte ingenting på Askan under hela förmiddagen, men klockan 11:00 tittade hon på mig och jamade ynkligt. Så jag greppade telefonen direkt och ringde jobbet, dom fick ta in någon annan till mitt skift.
Tur att man har världens bästa arbetskompisar, dom förstod precis.

Så kom dom då till slut, och allt gick jättebra. den första föddes 15:10 och den fjärde och sista 18:30.
Askan var lugn och harmonisk, hon åt, drack och pysslade om sina barn. Jag andades ut,men det skulle jag inte ha gjort.
Under slutet av dräktigheten tyckte jag att Askan var stor som ett hus, och jag var nog inne på att hon borde ha fem ungar i magen, tyckte att en sida var lite större. Hon var inte helt trådsmal efter födseln heller, men hur såg man inte själv ut efter sin egen förlossning??
Men.... Ett helt dygn senare föder Askan två ungar till. Den första var död,och troligtvis hade den bromsat upp hela förloppet eftersom en död unge inte hjälper till vid födseln som en levande gör. Men den sista levde, så nu var det plötsligt ganska många i lådan!
Nu efter helgen tycker jag äntligen att jag lyckats fastställa könet på alla, och så här blev det:
1 chokladspotted hona
2 lilaspotted hanar
2 brunspotted hanar
Två av hanarna är redan reserverade till bra hem.
Bilder på de små kommer jag att lägga ut om ca tre veckor när de öppnat sina ögon och är riktigt sockersöta. Den som väntar på något gott....

Boris och Lovis har varit på  Björkstakattens utställning i helgen. Boris blev NOM båda dagarna och lilla Lovis fick strålande omdömen, så det känns som att jag gjorde rätt i att behålla henne. Dessutom har hon ju stulit husses hjärta, han som inte ens visste om att hon skulle stanna hos oss (surprise! ;))

I väntan på små tassar, och Boris i frihet! :)

I dag är det lördag, dag 67 för Askan. Väntar och väntar på att de små ska vilja komma ut, men inga tecken ännu på att det är dags. Askan ligger mest på sidan med sin stora mage i vädret, det ser tungt och jobbigt ut. Undrar just hur många som finns där inne, minst fyra gissar jag själv. Förra kullen var ju bara två, därav den snabba omparningen, så då hade hon bara en liten kula.
Hoppas verkligen att dom kommer i helgen när jag är ledig!


Så äntligen har Boris fått komma ut ur sitt egna rum. :) I fem veckor har vi väntat på att den kemiska kastreringen ska ge resultat, och nu i torsdags var den stora dagen inne, skulle det gå vägen?
Jag följde efter honom i hans frihetsvandring genom huset, svansen i vädret och ivrigt pratande intog han rum efter rum. Och nej, inget strilande, *lycklig matte!*


Enda smolket i bägaren är att vår lilla udda-katt, Maine Coonen Boss, är livrädd för Boris!
Boris var ju borta på dejting i Norge i tre månader, och på den tiden raderades han tydligen helt ur Boss hjärna, för vid hemkomsten reagerade han otroligt starkt på Boris, även genom nätdörren in till hankattsrummet: "Den katten har jag aldrig sett förut, ska han bo HÄR?"
Så vad händer när Boris får korn på den stora rädda katten som fräser och morrar? Jo, honom ska vi gå på!
Poliskonstapeln Bertil var inte heller glad, men han var verkligen inte rädd. Boris hukade och gick undan för honom, men den där fegisen Boss är det helt tydligt OK att trycka ihop...
Men jag tror det ger sig, det har inte varit något som helst slagsmål, bara fräs, morr och stirr med det onda ögat.
Tjejerna har ju alla varit inne som sällskap åt Boris, så dom reagerade inte alls, bara lilla Lovis som dängde till pappa Boris med handväskan ett par gånger när han blev för närgången.
I morse fick jag äntligen vakna och ha mysstund med Boris, Åh vad jag har längtat efter den här dagen! :)


Nästa helg är det dags för utställning i Umeå med Boris och Lovis. Ska bli så roligt att få träffa alla gamla och nya brittägare plus alla andra kattmänniskor man lärt känna. Att sedan Boris är utan underull och att Lovis växt ur sig så att hon har en dragster- och oriental kropp med britthuvud har mindre betydelse! Det är atmosfären och människorna jag längtar till.
Hoppas i alla fall att Boris får sitt CACS då vi siktar på en SC-titel i vår. Håll tummarna...