lördag 17 augusti 2019

7 veckor!

Kattungarna växer och hittar nya utmaningar hela tiden.
I dag ska de få tillgång till hela kattungerummet, fastän min plan var att de inte skulle bli så förrän alla åt vanlig mat och hade fått full koll på toalettbesöken, framförallt nummer två.
Men... i denna kull har det gått otroligt trögt med det här att man ska äta annat än från mamma. Två av ungarna, James och Mr Pomeroy var först ut och har ätit i en veckas tid, men med de andra två går det sämre. I dag såg jag att Mr W testade för första gången, men Toby vägrar ännu. Jag har sett att Sia är mer återhållsam med digivningen, så det mest troliga är att även Toby får ge med sig och testa maten. Orolig är jag inte, men jag vill inte gärna ge dem större rum innan allt funkar.
Tre av kattungarna har nya hem som väntar om 6 veckor, Mr Winterbottom är fortfarande under utvärdering.
Så har vi fotat också, verkar omöjligt att få skarpa bilder, men ni får hålla tillgodo med de här lite halvsuddiga, jag har gjort mitt bästa!
Fick även med en halvsovande Abby på några bilder, hon ville inte riktigt öppna upp ögonen! :)


S*Razzlecat's James






S*Razzlecat's Mr Pomeroy





S*Razzlecat's Sir Toby





S*Razzlecat's Mr Winterbottom








S*Millington's TMNT Leonora, "Abby"







lördag 6 juli 2019

Sias kattungar och Abby är här! :)

Den 29 juni var det dags för Sias ungar att komma till världen!
Jag, som är van vid Askans sega, utdragna och jobbiga förlossningar fick nu vara med om en riktig A-förlossning där allt, från slempropp och första värk, till att sista ungen var avnavlad var klart på ett par timmar. Det var nästan så att jag inte hann vara med...
Men allt gick jättebra, och nu ligger fyra små pojkar friska och nöjda tillsammans med världens bästa mamma i bolådan. Som grädde på moset så är två av dem svarttabbymönstrade, mitt favoritmönster! De andra två är svartspotted, så jag fick åter igen en kull med mönster, det känns helt fantastiskt.
Två av pojkarna kommer att bli till salu, en kattunge är tingad sedan länge och en är under utvärdering, kan ev bli till salu senare. Flera bilder kommer förstås när de öppnat ögonen.



En ny kattunge har flyttat hem till oss, återigen från min vän Kicki, Millington's. Det föddes nämligen en svartsköldpaddstabby tjej där i mars, och jag kunde bara inte motstå henne!
Och jag måste säga att Abby överstiger alla mina förväntningar, så underbar i både temperament och utseende. Hon känns som en dröm som gått i uppfyllelse. Efter att jag miste Ella trodde jag aldrig att jag skulle få äga en sådan fin katt igen, men det här är nog så nära man kan komma.
Just nu har vi inskolning här hemma; det är jobbigt att möta två stycken Häxan surtant-katter, en med ungar och därför extra grinig, och den andra gammal kastrat som tycker att ungar är det värsta som finns.. Sedan en besserwisser hane som var snabb att örfila upp nykomlingen, och sedan limmar konstant på henne.
 OCH... det finns en Monstertax här!
Lång, smal oproportionerlig nos, lika lång kropp och nästan inga ben! Öron som ramlat ner från huvudet och hänger nedåt. Extremt efterhängsen, men viftar på svansen som att den är jättesur. 
Måste vara den fulaste varelsen i världen, enligt Abby.

Ett par bilder på S*Millington's TMNT Leonore <3









tisdag 21 november 2017

Kattungarna är här!

Så har Askans sista kull fötts. Hon har mått hur bra som helst under dräktigheten, och magen har varit som en fotboll på henne.
Dag 65 var måndagen den 6 november, men den både kom och gick utan att några tecken på att ungarna ville komma ut. Dag 69 var en fredag, och jag var riktigt frustrerad eftersom helgen närmade sig, och därmed var det jourveterinär som stod till buds om det skulle bli problem.
Aldrig att hon gått så länge med någon tidigare kull, men hon verkade må bra så jag visste att det bara var att vänta och se.
Så äntligen på lördagen började det bli dags. Kvart över ett på em gick slemproppen, och som vanligt tog hon god tid på sig innan nummer ett behagade titta ut, 19:24. En liten kille, 109 gram.
Efter drygt en halvtimme såg det ut som att det var dags igen. Bra, tänkte jag, då kanske denna förlossning går lite snabbare än hennes föregående.
Men sen var det stopp! Krystvärkarna ökade men absolut ingenting hände. Sedan avtog dem.
Nu kände jag att jag fick en klump i magen, och magkänslor ska man lita på. Så jag ringde Djursjukhuset, och till min glädje var det en veterinär jag haft flera gånger och som jag litar på. Jag förklarade läget och hon höll med om att det var dags att komma in.
Efter undersökning o röntgen såg hon att det var ett problem: Ungen som skulle ut låg på rygg med hakan nedpressad mot magen. Tyvärr för långt in för att man skulle kunna nå honom och rätta till felläget. Han kom ingenstans!
Så snitt fick det bli, fyra ungar såg man att det fanns på röntgen.

Tyvärr var tre av ungarna rejält medtagna, veterinären jobbade med dem länge, men både hon och jag såg att oddsen inte var bra. Den fjärde ungen däremot mådde fint. Så vi packade ihop dem varmt inför hemfärden, men väl hemma kunde jag bara konstatera att dom tre som kämpade var borta :(

Två små hanar återstår då, den förstfödde som är lilaspotted och den andre blåspotted, namntemat är Jeans!


S*Razzlecat's Jack&Jones
   

S*Razzlecat's Diesel

                                   
                                         

Båda är reserverade!

 Askan kvicknade snabbt till och kunde börja sköta om sina små. Lillebror fick mjölkersättning när vi kom hem från djursjukhuset, men dagen efter började han också få kläm på att äta från mamma.

Så det blev ingen hona för mig att spara, det var väl helt enkelt inte meningen.
Hoppet står till en dotter efter Askan som om planerna går i lås ska få en kull med min hane Benny här framöver. Där kanske jag kan få mig en till hona!

Sedan har jag ju en underbar nyhet, om en och en halv vecka hämtar jag hem en ny liten tjej som förhoppningsvis ska bli min nya avelshona;

 S*Millington's Mistinguett, "Sia"


Gissa om jag längtar...?

Tack Kicki Gustavsson, för att jag ska få bli lycklig ägare till denna lilla skönhet!

måndag 4 september 2017

I väntans tider igen!

Nu har Askan varit på date hos snyggingen SC S*Lord Signes Sheldon Cooper (Ägare Sara Björk, S*Björktassens), och dom verkar ha fattat tycke för varandra!😊
Så nu återstår bara att vänta och se om det blir något resultat.En hel hög ljuvliga kattungar vill vi ha... <3
Beräknad födsel blir i så fall vecka 45
Förväntade färger svart ,blå, choklad, lila, med eller utan mönster

  IC S*Razzlecat's Ashes To Ashes, "Askan" BSH n24

SC S*Lord Siges Sheldon Cooper, "Sudden", BSH a
Foto: Sara Björk


torsdag 29 juni 2017

Bilder på Benny! :)

Äntligen är sommaren här, tycker Benny som aldrig stuckit ut näsan i rastgården förrän nu i juni!
Han kan fortfarande inte nedlåta sig till att använda kattluckan, blotta tanken på att pressa sitt vackra huvud mot den får honom att backa....Nej, man ska antingen öppna dörren och bjuda ut honom, eller så stå och hålla upp luckan så att han kan slinka ut.
Han är en mycket speciell katt, den här Benny.

Nu har jag i alla fall försökt fånga honom på bild. Ett år har han hunnit bli, och ännu har han långt kvar innan han har fyllt ut på de rätta ställena. Men jag kan se att han har potential. Jag tror att han kommer att bli en riktigt stilig herre!
Några perfekta prickar kommer han aldrig att få, men det gör inte så mycket. Han kommer att ställas ut någon gång då och då, mest för att matte tycker att det är så roligt att åka runt på utställningar och träffa andra kattokiga människor!








Nya planer

Nu har jag försökt fundera ut nya planer för framtiden när det gäller uppfödningen.
Jag hade ju bestämt att förra kullen skulle bli Askans sista, men nu när Ella inte längre finns kvar så får det nog bli en till. Jag var dum som inte sparade någon av honorna som blev då, funderingar fanns, men jag visste ju inte vad som skulle hända....

Jag har ju Benny här hemma, så då kan man ju tycka att det saken är klar, det blir en kull mellan honom och Askan!
Men.... då har man inte tänkt på att katterna själva kanske är av en helt annan uppfattning.
Benny och Askan har alltid tyckt illa om varandra, från dag ett då Benny flyttade in hit. Inte slagsmål, men mobbing och sura miner, främst från Bennys sida. Jag tänkte väl att det skulle bli bättre då han vuxit till sig och hon började löpa, men inte....  Det kommer aldrig att bli några ungar mellan dem.

Så, över till plan B.
Har alltid varit så förtjust i  SC SE*Lord Signes Sheldon Cooper DSM, en blå hane som ägs av Sara Björk, S*Björktassen's Så planen är alltså att det blir honom Askan ska få träffa här framöver!


SP SE*Lord Signes Sheldon Cooper, DSM, "Sudden"



IC S*Razzlecat's Ashes To Ashes, "Askan"


Hoppas verkligen att dessa planer ska gå i lås, nu vill jag att det ska hända lite positiva saker i katteriet!
Vi provar, så fort lilla damen behagar löpa! :)


söndag 7 maj 2017

Min älskade Ella har lämnat mig...

Det här inlägget blir det värsta och svåraste jag gjort i hela mitt liv.
Att skriva om att Ella inte längre finns, att hon fick lämna detta livet bara två och ett halvt år gammal, jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det.
Hon var min lilla sol, mitt framtidshopp i katteriet. Men framförallt så hade hon det där lilla extra, en personlighet utöver det vanliga som fick mig att älska henne över allt annat.
Nu är hon borta.

Jag orkar inte skriva om hela sjukdomsförloppet, operationen och kampen för att få henne frisk, men det hela började nog egentligen efter att hon miste hela sin kull som föddes i slutet av november i fjol.
Hon drabbades av återkommande ammonium uratstenar i urinblåsan, men hade också fel på sin lever.
I skrivande stund är inte obduktionen, som jag själv begärt, klar. Men för mig är det viktigt att få veta vad som hände, varför inte Ella fick fortsätta sitt liv.

Inget kan ge mig henne tillbaka, och jag står nu vid ett vägskäl om jag ska fortsätta med min uppfödning eller lägga den på is för en obestämd tid.
Egentligen så vill jag inte det, men det här tog mig så hårt, och alla planer jag hade för mig och Ella försvann så plötsligt.
Jag vet att ljuset kan återvända. Jag har kvar Benny, och jag har faktiskt redan tagit kontakt med en kär uppfödarvän om en eventuellt ny kattunge. Men ingenting är bestämt ännu, att hela mitt hjärta tar tid.
Jag kommer aldrig att få en katt som Ella igen, det vet jag.
Men man måste blicka framåt och jobba vidare. och jag vill verkligen inte vara utan alla mina vänner jag fått genom min uppfödning och mitt intresse för katterna. Vad vore jag utan er?
Tack snälla Marja-Liisa för att jag fick äga denna fantastiska katt den tid hon hade på jorden.
Och tack Eta, Kicki, Marianne, (Terese<3), och många, många fler....