torsdag 25 december 2014

Revirmarkering i sängen och HD

Nu är det alldeles för länge sedan jag uppdaterade bloggen.
Mycket har hänt, och tyvärr inte av det positiva slaget precis. Det började ju redan med bråket mellan mina kastrathanar som ju resulterade i två omplaceringar, men eländet slutade inte där.
När det blev lugnt bland hanarna så tog honorna vid, någon av mina tre tjejer markerade i husets sängar...
Jag vill helst inte tänka på tiden som följde. Först urskilja vem av damerna som var den skyldiga, och framförallt tvätta, tvätta, tvätta. För dörrarna som skulle hållas stängda pga detta kissande på fel ställe glömdes öppna, katterna fick inte tillgång till kattluckan och rastgården då dörren var stängd, alla var irriterade och allt blev kaos!
Kanske mest i mig.
Det var Freja, min äldsta hona som markerade. Felliway och kastrering hjälpte inte, och då hon haft problem med svullna ben och lymfkörtlar länge så tog vi det tunga beslutet att låta henne somna in. Kanske ett beslut som jag känner var fel, för bekymren slutade inte här, åh nej!
En av de andra två damerna beslöt sig för att ta över rollen som den markerande matronan i huset, nämligen Askan.
Hon och Lovis är inte de bästa vännerna, tanken jag har är att Askan ska få en sista kull nu i vår innan jag kastrerar henne.
Så just nu har vi presenningar över sängarna, och Askan får sova i eget rum på nätterna...

Det andra tråkiga som hänt är att Bowie, som jag sålt till Mondame's i Norge, har visat sig ha grava höftledsfel. Detta kom som en riktig kalldusch eftersom jag inte kollat höfterna på mina avelsdjur. Ett tråkigt sätt att vakna upp och inse att detta måste jag bara göra i fortsättningen. Man har inga garantier fullt ut trots att man kollar, men då har man i alla fall gjort vad man kunnat, precis som med HCM.
Tjejerna är nu röntgade, Askan (mor till den drabbade kattungen) är fri, men Lovis (äldre helsyster till Bowie) hade normal/grad 2.

Så Lovis blir kastrat här framöver, tyvärr, för den katten tycker jag så otroligt mycket om! Både utseendet men framför allt temperamentet.
Jag stod länge och funderade på hur jag skulle göra. Lägga ner min uppfödning eller ta nya tag och köpa in nytt blod.
Beslutet är att jag fortsätter ett tag till. Skam den som ger sig, jag älskar allt detta runt omkring uppfödningen! Trots att man kan åka på riktiga käftsmällar när det gäller hälsa och även sämjan i kattgruppen, precis som jag gjort, så är det så mycket annat jag inte vill vara utan.

Askan ska som sagt få en kull till, så jag hoppas kunna spara en hona efter henne.
Sen kommer det att flytta in en liten bruntabbytjej från Finland i mitten av januari, Rhinstone's Nona. Så nu får jag äntligen tillbaka tabbymönstret som jag saknat så länge!
Och ja, en hane kanske också kommer att finnas här i framtiden, vem vet! :)
Här kommer lite bilder av min lilla tabbytjej <3

FI*Rhinestone's Nona






4 kommentarer:

  1. Jobbiga tider är aldrig kul.
    Men lilltjejen är supersöt:-) Ser fram emot att träffa henne.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Så söt hon är och tråkigt det som hänt. Här skall vi omplacera vår hane som blir ensamkatt i Karlstad... och vad det lider så blir det nog en till som skall omplaceras... men man kan ju inte förutspå hur det blir i flocken när katter blir könsmogna eller gamla och rangordningarna skall ändras. Hoppas att det kommer att bli bra nu för alla med de förändringar du gör

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns aldrig roligt att omplacera en älskad katt, men deras bästa måste komma i första hand. Och när jag sedan hör att dom fått det bra så mår jag också bättre! 😊

      Radera

Lämna gärna dina tassavtryck!