Kattungarna är här!

Så har Askans sista kull fötts. Hon har mått hur bra som helst under dräktigheten, och magen har varit som en fotboll på henne.
Dag 65 var måndagen den 6 november, men den både kom och gick utan att några tecken på att ungarna ville komma ut. Dag 69 var en fredag, och jag var riktigt frustrerad eftersom helgen närmade sig, och därmed var det jourveterinär som stod till buds om det skulle bli problem.
Aldrig att hon gått så länge med någon tidigare kull, men hon verkade må bra så jag visste att det bara var att vänta och se.
Så äntligen på lördagen började det bli dags. Kvart över ett på em gick slemproppen, och som vanligt tog hon god tid på sig innan nummer ett behagade titta ut, 19:24. En liten kille, 109 gram.
Efter drygt en halvtimme såg det ut som att det var dags igen. Bra, tänkte jag, då kanske denna förlossning går lite snabbare än hennes föregående.
Men sen var det stopp! Krystvärkarna ökade men absolut ingenting hände. Sedan avtog dem.
Nu kände jag att jag fick en klump i magen, och magkänslor ska man lita på. Så jag ringde Djursjukhuset, och till min glädje var det en veterinär jag haft flera gånger och som jag litar på. Jag förklarade läget och hon höll med om att det var dags att komma in.
Efter undersökning o röntgen såg hon att det var ett problem: Ungen som skulle ut låg på rygg med hakan nedpressad mot magen. Tyvärr för långt in för att man skulle kunna nå honom och rätta till felläget. Han kom ingenstans!
Så snitt fick det bli, fyra ungar såg man att det fanns på röntgen.

Tyvärr var tre av ungarna rejält medtagna, veterinären jobbade med dem länge, men både hon och jag såg att oddsen inte var bra. Den fjärde ungen däremot mådde fint. Så vi packade ihop dem varmt inför hemfärden, men väl hemma kunde jag bara konstatera att dom tre som kämpade var borta :(

Två små hanar återstår då, den förstfödde som är lilaspotted och den andre blåspotted, namntemat är Jeans!

S*Razzlecat's Jack&Jones

   

S*Razzlecat's Diesel

                                                                            
Båda är reserverade!

 Askan kvicknade snabbt till och kunde börja sköta om sina små. Lillebror fick mjölkersättning när vi kom hem från djursjukhuset, men dagen efter började han också få kläm på att äta från mamma.

Så det blev ingen hona för mig att spara, det var väl helt enkelt inte meningen.
Hoppet står till en dotter efter Askan som om planerna går i lås ska få en kull med min hane Benny här framöver. Där kanske jag kan få mig en till hona!

Sedan har jag ju en underbar nyhet, om en och en halv vecka hämtar jag hem en ny liten tjej som förhoppningsvis ska bli min nya avelshona;

 S*Millington's Mistinguett, "Sia"

Gissa om jag längtar...?

Tack Kicki Gustavsson, för att jag ska få bli lycklig ägare till denna lilla skönhet!