Vilka jobbiga två år!

 Säkert är att det är fler än jag som tycker att allt har stått mer eller mindre stilla i två år nu, även när det gäller katteriet. En enda kull med två kattungar, inget löp på Abby förrän nu i september och min blivande avelshane är numera kastrerad.

Bruno var lite sen med sin könsmognad, men det tog han igen med råge när det väl hände. Vi fick lov att ge honom eget rum eftersom det markerades både högt och lågt, men det passade inte alls denna otroligt sociala människoälskande katt! Han blev väldigt ledsen och deprimerad, fastän han fick kattsällskap ofta. Jag satt inne med honom länge på all min lediga tid, men det var inte nog. Jag tycker inte alls om att ha katt i enskilt rum, och i detta fall fungerade det inte. Jag mådde själv inte alls bra, mina katter ska trivas hos mig.Så beslutet om kastrering växte fram, det skulle nog bara bli en enda kull efter honom och Abby. Så efter lååång väntan löpte hon äntligen. Bruno tog sin uppgift på största allvar, otroligt duktig som den nybörjare han var. 

Så nu efter halva tiden kan man ana en lite utbuktning på Abby mage, hon är dräktig! ❤️ Men precis som förra gången ser det inte ut att vara så många där inne, gissningsvis kanske två.

Så alla ni som väntat och väntat på att det ska bli någon kull här hos mig, det kommer inte att finnas en kattunge åt er alla tyvärr. Kattungarna väntas komma i början av december, alltid lika spännande!

Bruno ska i alla fall  få åka på sin allra första kattutställning i mitten av december, då åker vi ett litet gäng till Uleåborg i Finland. Det blir ganska precis två år sedan vi sist var i väg, även då dit. Ska bli så spännande att se hur han reagerar på det, även om han är den socialaste av katter hemma så är han ju lite av en coronakatt. Inte mycket besök här hemma sedan han flyttade hit. Jag hoppas att det kommer gå bra, lite blyg får man väl vara på sin första show. Älska så denna katt, och det svider så rejält att han inte får föra sina gener vidare mer än denna kull. Men min killes välmående går först!