Lugn och ro...

Här hemma har det varit jobbigt och känslosamt en tid.
Problemen med kastrathanarna som inte kom överens bara eskalerade, och Bertil strilmarkerade friskt i hela huset. Förändringar och omplaceringar var tvunget att göras i katteriet, så mycket visste jag säkert, men hur jag skulle göra det och vem som skulle omplaceras?

Bertil skrek högst och kissade mest, men även Boris kunde strila om/när han släpptes ut i det övriga huset. Och stackars Boss... Han bara gömde sig bakom tv:n och i bokhyllan och morrade.
Men, Bertil är vår ögonsten, han är äldst av alla och husses alldeles speciella kompis. Han borde väl få slippa flytta.
Boss som är våran lilla harkrank, rädd för sin egen skugga? Nej han kan inte flytta...
Så lotten föll på vår älskade stora, goa nallebjörn Boris, som har flyttat till vad jag tror är världens bästa hem! :) Till Agnetha och Ivan Wikström i Piteå, och han ska så småningom få sällskap i sitt nya hem av sin son Dylan, "Sune".

Och Bertil har fått åka på semester tills kattungarna har flyttat, tänkte att det skulle vara bra för honom med lite lugn och ro ett tag, efter allt som har varit med kattslagsmål och bråk. Nu hinner kattungarna åka i väg och jag hinner skura bort lite Boris-lukt från huset. Jag hoppas innerligt att detta ska fungera och att allt ska bli som vanligt igen och att min räddningsplan kommer att gå i lås.

Både Bertil och Boris har varit några dagar i sina nya, respektive tillfälliga, hem, och det verkar gå bra. Inget kiss på fel ställe, och bara goa och mysiga kissar rapporteras det om. Skönt!

Kattungarna har nu tagit över hela huset och springer som virvelvindar genom rummen. Inte mycket rast och ro där inte!
Lille Jagger har nu blivit tingad, och det verkar som att han får ett superbra hem i Umeå hos Lenore!

Här kommer färska bilder på honom och hans syskon, 9,5 vecka gamla

                                       S*Razzlecat's Jagger, lilaspotted hane, Tingad                                                     

S*Razzlecat's Bowie, brunspotted hane, Tingad

S*Razzlecat's Marley, lilaspotted hane, Tingad

S*Razzlecat's Dylan, brunspotted, Tingad

S*Razzlecat's Madonna, chokladspotted, Tingad

Boris Supremechampion och bilder på kattungarna

I helgen åkte vi, några glada tjejer och sex katter, i väg till Sundsvall på kattutställning.
Vi hade en superkul helg, Tazzamores Timotej (Boris) tog sin Supreme-titel och blev NOM en dag trots avsaknaden av päls .Lilla Lovis fick jättefina bedömningar av sina domare, och som grädde på moset så fick jag ju träffa mina favorit brittmänniskor Eta och Kicki! :)

Så i dag fick jag äntligen några minuter över så jag kunde fota kattungarna också, kunde väl ha blivit lite bättre bilder, men så här blev dom:

S*Razzlecat's Legendkull

SRazzlecat's Madonna, chokladspotted hona, Reserverad

S*Razzlecat's Jagger, Lilaspotted hane, Till salu

S*Razzlecat's Dylan, brunspotted hane, Till Salu

S*Razzlecat's Marley, lilaspotted hane (reserverad)

S*Razzlecat's Bowie, brunspotted hane (reserverad)

Kullen en vecka, bilder och namn :)

Så har kattungarna hunnit bli drygt en vecka.
Alla fem växer och mår bra och alla följer sin viktkurva. Mamma Askans mat räcker till alla.


Nu har jag i lugn och ro kollat igenom könet på  alla ungarna, och resultatet blev:
Två lilaspottade hanar (en reserverad)
Två brunspotted hanar (en reserverad)
En chokladspotted tjej

Namn på de små... Ja, ni som känner mig vet ju att jag har en förkärlek till låtar, artister och film, så vi fortsätter väl  med det. Temat blir legender inom rock/pop:
Jagger, Marley, Dylan och Bowie blir namnen på hanarna, och tjejen får heta Madonna.


Jag vet att jag skrev att det inte blir några bilder förrän ungarna blivit lite större, men jag kunde inte hålla mig från kameran i dag. Så håll till godo med dessa bilder :)

 Liten Madonna...

Äntligen har ungarna kommit!

Oj, vilken jobbig vecka det var förra veckan...
Väntan på kattförlossning gav mig magkatarr de lux. Varje dag kontrollerades blivande kattmamman noga innan jag for på jobbet, sedan gick jag som på nålar hela dagen innan jag kunde skynda hem för att kolla läget igen.
Som tur var så skulle jag jobba eftermiddag på torsdagen, mitt pass skulle börja 12.
Jag märkte ingenting på Askan under hela förmiddagen, men klockan 11:00 tittade hon på mig och jamade ynkligt. Så jag greppade telefonen direkt och ringde jobbet, dom fick ta in någon annan till mitt skift.
Tur att man har världens bästa arbetskompisar, dom förstod precis.

Så kom dom då till slut, och allt gick jättebra. den första föddes 15:10 och den fjärde och sista 18:30.
Askan var lugn och harmonisk, hon åt, drack och pysslade om sina barn. Jag andades ut,men det skulle jag inte ha gjort.
Under slutet av dräktigheten tyckte jag att Askan var stor som ett hus, och jag var nog inne på att hon borde ha fem ungar i magen, tyckte att en sida var lite större. Hon var inte helt trådsmal efter födseln heller, men hur såg man inte själv ut efter sin egen förlossning??
Men.... Ett helt dygn senare föder Askan två ungar till. Den första var död,och troligtvis hade den bromsat upp hela förloppet eftersom en död unge inte hjälper till vid födseln som en levande gör. Men den sista levde, så nu var det plötsligt ganska många i lådan!
Nu efter helgen tycker jag äntligen att jag lyckats fastställa könet på alla, och så här blev det:
1 chokladspotted hona
2 lilaspotted hanar
2 brunspotted hanar
Två av hanarna är redan reserverade till bra hem.
Bilder på de små kommer jag att lägga ut om ca tre veckor när de öppnat sina ögon och är riktigt sockersöta. Den som väntar på något gott....

Boris och Lovis har varit på  Björkstakattens utställning i helgen. Boris blev NOM båda dagarna och lilla Lovis fick strålande omdömen, så det känns som att jag gjorde rätt i att behålla henne. Dessutom har hon ju stulit husses hjärta, han som inte ens visste om att hon skulle stanna hos oss (surprise! ;))

I väntan på små tassar, och Boris i frihet! :)

I dag är det lördag, dag 67 för Askan. Väntar och väntar på att de små ska vilja komma ut, men inga tecken ännu på att det är dags. Askan ligger mest på sidan med sin stora mage i vädret, det ser tungt och jobbigt ut. Undrar just hur många som finns där inne, minst fyra gissar jag själv. Förra kullen var ju bara två, därav den snabba omparningen, så då hade hon bara en liten kula.
Hoppas verkligen att dom kommer i helgen när jag är ledig!


Så äntligen har Boris fått komma ut ur sitt egna rum. :) I fem veckor har vi väntat på att den kemiska kastreringen ska ge resultat, och nu i torsdags var den stora dagen inne, skulle det gå vägen?
Jag följde efter honom i hans frihetsvandring genom huset, svansen i vädret och ivrigt pratande intog han rum efter rum. Och nej, inget strilande, *lycklig matte!*


Enda smolket i bägaren är att vår lilla udda-katt, Maine Coonen Boss, är livrädd för Boris!
Boris var ju borta på dejting i Norge i tre månader, och på den tiden raderades han tydligen helt ur Boss hjärna, för vid hemkomsten reagerade han otroligt starkt på Boris, även genom nätdörren in till hankattsrummet: "Den katten har jag aldrig sett förut, ska han bo HÄR?"
Så vad händer när Boris får korn på den stora rädda katten som fräser och morrar? Jo, honom ska vi gå på!
Poliskonstapeln Bertil var inte heller glad, men han var verkligen inte rädd. Boris hukade och gick undan för honom, men den där fegisen Boss är det helt tydligt OK att trycka ihop...
Men jag tror det ger sig, det har inte varit något som helst slagsmål, bara fräs, morr och stirr med det onda ögat.
Tjejerna har ju alla varit inne som sällskap åt Boris, så dom reagerade inte alls, bara lilla Lovis som dängde till pappa Boris med handväskan ett par gånger när han blev för närgången.
I morse fick jag äntligen vakna och ha mysstund med Boris, Åh vad jag har längtat efter den här dagen! :)


Nästa helg är det dags för utställning i Umeå med Boris och Lovis. Ska bli så roligt att få träffa alla gamla och nya brittägare plus alla andra kattmänniskor man lärt känna. Att sedan Boris är utan underull och att Lovis växt ur sig så att hon har en dragster- och oriental kropp med britthuvud har mindre betydelse! Det är atmosfären och människorna jag längtar till.
Hoppas i alla fall att Boris får sitt CACS då vi siktar på en SC-titel i vår. Håll tummarna...

Redan 8 veckor

Oj vad tiden går fort, kattungarna växer så det knakar och skuttar nu omkring i hela huset. Men man märker att de gärna söker sig in till rummet där de föddes när de ska sova, tryggheten finns framförallt där..
Jag är också imponerad av mamma Askan som än så länge inte alls tröttnat på sina små, utan har full koll och pratar förmanande i bakgrunden. Hon tillåter också att de snuttar på henne emellanåt, även om de stunderna blir färre och kortare. Dom äter jättebra och föredrar förstås blötfoder, det är inte ofta man ser dem knapra torrisar.
I dag var det svettigt vid fotograferingen då ingen av kattungarna ville vara still, så jag är glad över de bilder som faktiskt blev!
Stamtavlorna och transfer för Willis, som Armageddon ska heta, har kommit. Första vaccineringen är också bokad till veckan, så det närmar sig flytt för lille killen. Kommer verkligen att sakna honom eftersom han visat sig ha en underbar personlighet, mysig och nyfiken!
Men jag kommer att bli överlycklig när Boris kommer hem, min goa nallebjörn fattas mig :)
Hoppas bara att det går bra att behålla honom fertil ett tag till, jag planerar att ta en kull till på Askan nu ganska direkt eftersom dessa två kattungar inte verkar ha slitit ett dugg på henne.
Sedan ska Boris välförtjänt få bli en mysig kastrat, kanske bara åka på utställning ibland... :)

S*Razzlecat's Armageddon, "Willis"



 

S*Razzlecat's PS.I Love You, "Lova"

  

Filmkullen 3,5 vecka

Så var det dags att fota kattungarna igen.
Men i helgen har det varit sämsta tänkbara väder för fotografering, så bilderna blev inte alls bra. Ljuset räcker inte till ens mitt på dagen då man vill ta bilder utan blixt så resultatet blev mörkt och oskarpt.

Nu verkar mitt hjärta ha bestämt sig för att P.S. I Love You blir kvar i katteriet. Helt oplanerat, men jag går helt på magkänslan i detta fall. Har aldrig varit så bombsäker någon gång, så det får bli så!

Det är också mer liv och rörelse i kattlådan, och man märker att ungarna tycker om att lyftas upp och gullas med i famnen. Dom blir alldeles tysta och sniffar förundrat runt, helt underbara!
Askan är vaksam och håller koll, piper det alltför mycket är hon genast där och kollar läget.

I går när ungarna tultade omkring i bolådan fällde jag ner den mittersta delen av framsidan så att kattungarna kunde sätta upp framtassarna på kanten och titta ut. Det tyckte inte mamma katt om!
Hon hoppade ut och knuffade handgripligen tillbaka ungarna ner i lådan, högljutt jamande. Troligtvis grälade hon mest på mig som hittade på något så dumt med hennes barn!

Dagens bilder av småttingarna, ingen vidare kvalite' som sagt.